Ett av mina bästa Riksteater-minnen är när jag var på generalrepetition av Räddad, en av de föreställningar som ingick i projektet Spets. För plötsligt började kvinnorna i publiken att låta! De lade sig i föreställningen: Lämna honom! Skriv inte under!
För mig var det ytterligare en bekräftelse på hur viktigt Spets-projektet varit. Att hela idén med att lyfta fram den dramatik som skrivits av kvinnor men som historien glömt/valt bort och ge den spelrum och plats idag inte bara var klokt tänkt, utan att den också spelade en jäkla roll för publiken. Att kvinnorna som gått år efter år och sett och levt sig in i mäns öden och äventyr nu fick se sig själva och sina erfarenheter på scenen och att det spelade roll. De blev helt enkelt så berörda att de helt enkelt bara var tvungna att lägga sig i spelet. Wow, tänkte jag den där kvällen på Östgötateatern.
Och när jag hör att Räddad-regissören Jenny Andreasson har varit i Mumbai tillsammans med Birgitta Englin, Rani Kasapi och Nadia Izzat blir jag bara tvungen att mejla henne för att få veta mer. Läs intervjun med Jenny i nästa inlägg!
För mig var det ytterligare en bekräftelse på hur viktigt Spets-projektet varit. Att hela idén med att lyfta fram den dramatik som skrivits av kvinnor men som historien glömt/valt bort och ge den spelrum och plats idag inte bara var klokt tänkt, utan att den också spelade en jäkla roll för publiken. Att kvinnorna som gått år efter år och sett och levt sig in i mäns öden och äventyr nu fick se sig själva och sina erfarenheter på scenen och att det spelade roll. De blev helt enkelt så berörda att de helt enkelt bara var tvungna att lägga sig i spelet. Wow, tänkte jag den där kvällen på Östgötateatern.
Och när jag hör att Räddad-regissören Jenny Andreasson har varit i Mumbai tillsammans med Birgitta Englin, Rani Kasapi och Nadia Izzat blir jag bara tvungen att mejla henne för att få veta mer. Läs intervjun med Jenny i nästa inlägg!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar