Säkerhetsvakten

Efter en framgångsrik dag med två Värmländska kommuner och Skapande skola var det dags att sticka till museet för att ta ett planeringsmöte med arbetsgruppen för Säkerhetsvakten.

Det kan vara svårt att förstå varandra då man är många människor med olika erfarenheter, men efter ett par timmars prat kan man bara konstatera att man förstår så mycket mer efter en sådan kväll. Just nu pratar vi mycket om insamlandet av det immateriella kulturarvet som museet och SENSUS skall starta i samband med föreställningen och konserten. Qadir som kommer att leda konserten är också journalist på en av de 17 Kurdiska TV-kanaler som vår publik tittar på. Han kommer att göra ett inslag där om vårt arrangemang. Universitetet kommer att göra en heldag om invandring med sina lärarstudenter och vi kommer också att bjuda in andra intresserade medborgare av delta i samtal kring dessa frågor.

Om ni är intresserade av att höra lite av musiken som kommer att ljuda på Aula Magna den 5 februari kan ni lyssna på den här länken: http://www.youtube.com/watch?v=u16vdhjlH_M .

Den 25 kommer vi att ha presskonferens, men nu tror jag att jag skall ta och sova en stund.

Säkerhetsvakten

Virtuellt, på riktigt, i Söråker

Vi har varit i Söråker! Nordost om Sundsvall, ost om Timrå, Uppe på en sluttning med utsikt mot Alnö ligger Söråker. Söråkers Folkets Hus har en lång historik och är idag en levande mötesplats, där gammal och ung träffas och tar del av aktiviteter och kultur. På riktigt. Jag tänkte lite på hur jag föreställer mig att det är i Grekland eller Spanien, där äldre och yngre på ett naturligt sätt umgås. Så var det, typ.

I ett projekt sponsrat av Riksteatern, Folkteatern i Gävleborg och Folkets Hus i Söråker, söker projektledaren Gunilla Kindstrand och projektgruppen ta reda på vad ny teknik kan innebära för teatern och scenkonsten. En veckas laborationer och tester, fiberkablar, projektorer, olika rum, glasskärmar, dukar, rundgång och sist men inte minst: mottaglig och intresserad Söråkerspublik.

I Stockholm skulle Intima Teatern just ge sig på att repetera inför världspremiären av Joyce Carol Oates "The Widows" (10 feb!). En pjäs som lämpade sig väl för ändamålet. "The Widows" utgörs av två superduktiga skådisar - Riksteaterfavoriten Cecilia Nilsson och Bo Corre (trivia: den ena av två svenska skådisar i amerikanska actors guild, den andra är Stormare) och en lika superbra regissör, Hedvig Claesson. Dessa tre har under en vecka alltså haft fullt sjå att försöka repetera inför sin premiär, men samtidgt förstå vad det innebär att agera mot varandra men på olika platser. Hur är man personlig med en kamera? Hur agerar jag mot min medspelare när jag inte kan se hennes mimik eller kroppsspråk? Hur förändras närvaron för publiken?

Vi ser två olika typer av utveckling som ny avancerad realtidskommunikation möjliggör. Det ena är dupliceringen, eller snarare multipliceringen, av levande interaktiv scenkonst. Att rent krasst kunna ge fler scenkonsttillfällen för samma peng utan att ge vika för kvalitetskrav.

Den andra är såklart det konstnärliga. Att kunna skriva dramatik som inte är begränsad av nuvarande scenteknik. Som Michael Cocke (konstnärlig ledare, Folkteatern Gävleborg) uttryckte det; "jag hade inte väntat mig det, men det fick en att se nya möjligheter".

Vi får se vad nästa steg i denna utveckling är. Riksteatern har en ambition att, bland annat, ge fler scenkonstupplevelser och att driva utvecklingen inom scenkonst. Vi lär inte stå utanför och se på.

-Robert Lann, Riksteatern IT





Läs mer och se mer bilder från laborationen här:

Dagbladet
Sundsvalls Tidning
Söråkers Folkets Hus bildblogg

Virtuellt, på riktigt, i Söråker

Vital Voices blog om Seven i Haag!

http://vitalvoicesonline.org/blog/2010/01/12/swedish-tour-of-seven-in-the-hague/

Vital Voices blog om Seven i Haag!

Ett mer än lyckat seminarium i Kristinehamn

Idag har vi satt Riksteatern på skolkartan i Värmland. Kamyout är på Värmlandsturné den här veckan och vi, Riksteatern Värmland, passade på att tillsammans med Dans i Värmland, Studieförbundet Bilda och Kristinehamns Folkhögskola hålla seminarium. Vi började i går med en kvällsföreställning och med nästan 200 personer i publiken för en offentlig dansföreställning i Kristinehamn var vi mycket nöjda. Det såg förresten den äldre gentlemannen som kom för att han läst i den lokala tidningen att det var dans och som hade klätt upp sig för tillfället. Efter att besviket konstatera att det vara dansföreställning köpte han en biljet och såg riktigt nöjd ut efter föreställningen.

I dag har vi analyserat föreställningen tillsammans med Anders Duus, fått en teoretisk och intressant analys om vårt och dansarnas transaktionsarbete av Isak Benyamine, Gaga workshopat med Siri Wolthoorn och avslutat dagen med en föreläsning om Leken som rum för livet av Lars Björklund.

Vi var ett saligt gäng på 60 personer som lämnade folkhögskolan i eftermiddag och det roligaste av allt var att Utbildningsradion beslöt att filma seminariet och det kommer att sändas om ett par veckor på Kunskapskanalen. Så håll ögonen öppna på TV-tablån för snart kan ni följa vårt arbete i TV:n.

Ett mer än lyckat seminarium i Kristinehamn

Lägg din röst!

Som vi tidigare har berättat så är Riksteaterns föreställning "No Tears for Queers" nominerad till "Årets scen" av tidningen QX läsare. Nu är det bara några dagar kvar att rösta så gör din röst hörd! http://www.qx.se/12948/nagra-dagar-kvar-att-rosta-pa-gaygalan

Lägg din röst!

Nattgäster träffades för första gången

I slutet på mars är det premiär för Nattgäster. Nu börjar förberedelserna! I går träffades gänget som ska se till att Nattgäster kan turnera över hela Sverige.

Föreställningen Nattgäster är sprungen ur projektet Vi döva berättar, som är ett samarbetsprojekt mellan Riksteaterns Tyst Teater i Sverige och Teater Manu i Norge.
Historien av Anders Duus bygger på insamlade livsberättelser från döva i Sverige och Norge.

På bilden, från vänster längst fram, Anne Stordal, norsk teckenspråkstolk, Alexei Svetlov, skådespelare, Gunilla Vestin Wallin, skådespelare, Ipek D. Mehlum, skådespelare, Dawn J Birley, skådespelare, Con Mehlum, regiassistent, Remi Roos, skådespelare, och Anna Ljungqvist, Tyst Teater. Foto: Mireille Bergenström.

Nattgäster träffades för första gången

Vårens repertoar i Gallerian i Ludvika

Nu är julledigheten över! Och Riksteaterorganisationen rullar i gång igen.

Föreställningar repeteras samtidigt som Riksteaterföreningarna börjar marknadsföra sitt utbud.

Ludvika Teaterförening marknadsförde till exempel i helgen sin repertoar bland människor i Gallerian i Ludvika

- På det här sättet når vi människor som annars inte är så intresserade, säger Sören Engström, ordförande i Ludvika Teaterföreing, i den här artikeln i Dalademokraten.

Läs mer här:

http://www.dalademokraten.se//Templates/pages/news.aspx?id=102582

Vårens repertoar i Gallerian i Ludvika

Hej Jenny Andreasson, vad gjorde du i Mumbai?

Hej Jenny Andreasson, regissör och projektledare för Spetsprojektet, vad gjorde du i Mumbai?
Jag har varit på WPI:s konferens med kvinnliga dramatiker från hela världen. WPI står för Women Playwrights International och de anordnar konferenser vart tredje år som lockar en stor grupp människor. Jag reste dit tillsammans med Birgitta Englin, Rani Kasapi och Nadia Izzat. Det har varit en helt fantastisk vecka med roliga möten, diskussioner, readings och föreställningar. Både äldre och yngre dramatiker från bl a Indien, Australien, Indonesien och Norge. Och det roligaste av allt - Riksteatern kommer att arrangera nästa konferens i Stockholm 2012! Delegaterna röstade fram Sveriges förslag under stort jubel. Vi har redan börjat planera lite och vi kommer att behöva hjälp av många inom folkrörelsen för att kunna erbjuda en lika bra, varm och rolig konferens som i Mumbai.

Hur har reaktionerna varit när du berättat om vårt arbete?
- Jag berättade om Spetsprojektet och Birgitta berättade om arbetet med att mainstreama jämställdhet och mångfaldsperspektivet inom svensk scenkonst och inom Riksteatern och vi fick ett mycket starkt gensvar! Jag blev uppsökt efteråt av dramatiker från bl a Holland, Australien, Kanada och USA som vill göra liknande projekt, och vi förstod att i Indien har man också börjat forska kring en kvinnlig tradition inom teatern och berättarkonsten.
Vad har du lärt dig av de andra deltagarna?
- Att världen är liten och stor på en och samma gång. Det uppstod hela tiden tänkvärda meningsutbyten och jag fick verkligen syn på att många frågor beror väldigt mycket på sammanhanget man kommer ifrån. Till exempel så utbröt en spontan och stark diskussion efter en reading av en amerikansk pjäs om slöja mellan pjäsförfattaren (som var emot en lagstiftning mot slöja eftersom det hindrade hennes frihet att välja själv) och en dramatiker från Pakistan (som inte önskade sig något hellre än att få en lag som förbjöd slöjan och den inkräktande roll den har på henne och kvinnor i Pakistan). Sen fick jag verkligen en stärkt intryck av hur snabbt världen är på väg att förändras, att vi i Sverige är väldigt långt ifrån världens centrum och att det är pinsamt att jag inte vet mer om länderna och kulturerna som har världens största befolkningar.
Vad har varit det allra roligaste med att arbeta med Spets?
- Det roligaste har varit att det har gått att bevisa att det finns så mycket bra teater skriven och gjord av kvinnor genom historien och att känna att publiken verkligen tycker om det och får syn på något nytt. Det har varit många oförglömliga kvällar i salongen och många starka repetitionspass med skådespelarna och övriga teamet.
Vad har varit det svåraste?
- Det svåraste har varit att nå ut med budskapet utanför teaterns innersta krets om att vi behöver ändra vår historiesyn. Jag tycker vi lyckats höja medvetenheten jättemycket inom teatern, men fortfarande finns så mycket att göra för att demokratisera historien och låta fler röster höras där.
Det bästa du upplevde under veckan i Mumbai?
- En föreställning med olika artister från en indisk folkteater som härstammar från Maharashtraregionen, där bönderna sjöng och dansade och spelade för att få ett avbrott i det monotona arbetet ute på fältet. Från början var det bara män, och de spelade ofta kvinnor, sen kom kvinnorna med också och vi fick se flera underbart komiska och rytmiska framträdanden med kvinnliga artister som verkligen knockade oss. Trots att jag inte fattade ett ord (annat än "schampo" och "shoppingbag") skrattade jag högt flera gånger och rycktes med lika mycket som den indiska publiken som var helvild. Det var en helt oslagbar kombination av dans, sång, musik och stand up.

/Helena Salomonson, stabschef, Riksteatern

Hej Jenny Andreasson, vad gjorde du i Mumbai?

Jobba på Riksteatern: sök, sök, sök!

Jag vet inte om bloggredaktionen kommer bli arg på mig nu, men jag kan inte låta bli att berätta att det finns roliga tjänster att söka på Riksteatern. Man kan arbeta med regional samordning, som utredare eller som koordinator för vår VD. Så, alla kloka läsare av denna blogg som söker nya utmaningar i livet: sök, sök sök.

(All info finns på hemsidan, lyckas inte länka dit bara. Jag och copy paste verkar ha en märklig morgon tillsammans).

Jobba på Riksteatern: sök, sök, sök!

När publiken började lägga sig i vad som hände på scen

Ett av mina bästa Riksteater-minnen är när jag var på generalrepetition av Räddad, en av de föreställningar som ingick i projektet Spets. För plötsligt började kvinnorna i publiken att låta! De lade sig i föreställningen: Lämna honom! Skriv inte under!

För mig var det ytterligare en bekräftelse på hur viktigt Spets-projektet varit. Att hela idén med att lyfta fram den dramatik som skrivits av kvinnor men som historien glömt/valt bort och ge den spelrum och plats idag inte bara var klokt tänkt, utan att den också spelade en jäkla roll för publiken. Att kvinnorna som gått år efter år och sett och levt sig in i mäns öden och äventyr nu fick se sig själva och sina erfarenheter på scenen och att det spelade roll. De blev helt enkelt så berörda att de helt enkelt bara var tvungna att lägga sig i spelet. Wow, tänkte jag den där kvällen på Östgötateatern.

Och när jag hör att Räddad-regissören Jenny Andreasson har varit i Mumbai tillsammans med Birgitta Englin, Rani Kasapi och Nadia Izzat blir jag bara tvungen att mejla henne för att få veta mer. Läs intervjun med Jenny i nästa inlägg!

När publiken började lägga sig i vad som hände på scen

Ny skådespelare!

Peter Eriksson är vår nya skådespelare i föreställningen NTFQ. Peter kommer, som vi tidigare berättat här på bloggen, att ersätta Peter Lorentzon.

Ny skådespelare!