Radioteatern i samarbete med Riksteatern, lyssna här till berättelser från Iran.

Text från Sveriges radios webb:

Sedan i somras har vittnesmål och personliga berättelser om situationen i Iran skickats till Riksteatern. Rykande färska autentiska skildringar från ett land som befinner sig i världens blickfång. I samarbete med Riksteatern presenteras här fyra av dem i lätt dramatiserad form. Med Shebly Niavarani, Rahab Kasra, Sara, Per Arvidsson Maral N, Bahareh Razekh Ahmadi, Pär Milstam Regi: Susan Taslimi.

Här är länken till den berättelse som sändes i P1 i dag:
http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=2218821&BroadcastDate=&IsBlock=1

Radioteatern i samarbete med Riksteatern, lyssna här till berättelser från Iran.

Nu kommer vi synas!!

Nu har de kommit, våra nya skjortor! Vi har tröttnat på de svarta "tälten" med rikslogga på. Våra nya skjortor har vår egen logga, är utprovade av var och en av oss och i lite mer färg. Nu kommer vi definitivt att synas när vi har föreställning.

Vid tangenterna Simone.

Nu kommer vi synas!!

Riktigt Nära Livet när Nära Livet hade turnépremiär i Karlstad

Banne mig, inte ett enda öga var torrt när Ulla Isakssons Nära Livet, i regi av Jenny Andreasson, äntligen fick Riksteaterpremiär på Scalateatern i Karlstad i onsdags. Nära Livet är den sista planerade delen i Spetsprojektet, ett samarbete mellan Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro som sätter ljus på kvinnliga dramatiker.

Det är en (minst sagt) rörande skildring av livet på en förlossningsavdelning på 1950-talet. För att citera DN:s recensent Leif Zern, en bild av "Livets sköra pulsslag" och en "fantastiskt vacker föreställning med utsökta skådespelare".

Ett måste säger jag. Nästa stopp: Hässleholm den 23 februari

Inför premiären på Scalateatern stack regissören Jenny Andreasson och skådespelaren Gloria Tapia (som programledaren trodde hette Glorita) till Radio Värmland för en intervju. Så här lät det: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2213501&BroadcastDate=&IsBlock

Efter föreställningen blev det sen premiärfest bakom scenen. Ensemblen var så klart där....

Liksom Hervor Svenonius, Karlstads Teaterförenings ordförande:

På väggen från bordet kunde alla firande samtidigt se alla de som hade ett himla plockande och bärande att göra först, innan maten. Allt ska ju vidare sen! I Karlstad anlitar teaterföreningen en gymnasieklass som extra bärhjälp. Deras mål är inte att få snyggt på scenen, utan snarare en klassresa till Magaluf.
Så här prydligt blev det i alla fall när allt var klart:

Riktigt Nära Livet när Nära Livet hade turnépremiär i Karlstad

No Tears for Queers går hem hos såväl poliser som värnpliktiga!

Idag har det varit fullt av uniformer i salongen här i Ronneby! På 13-föreställningen gästades vi av närpolisen och under kvällen kom värnpliktiga från F17, Blekinge flygflottilj, och såg oss. 

F17 har en särskild satsning på jämställdhetsutbildning för värnpliktiga. Så här står det om kursen i Sydöstran: "En viktig del i kursen är att majoriteten ska tänka till - inte minoriteten. – Det är så lätt att avkräva lösningar från dem som i något avseende skiljer sig från mängden. Men då lägger man över ansvaret på andra, och slipper fundera över hur man själv kan motverka diskriminering, kränkningar och trakasserier, säger Micael Ekdahl."

Det är ju precis det VI också vill förmedla!

I foajén träffade vi den mycket engagerade utbildningsledaren Patrik Syrén, som gärna vill rekommendera vår föreställning till andra förband runt om i landet. Vi hoppas att vi får se fler uniformer i publiken i fortsättningen och att försvaret fortsätter att utveckla sitt arbete för jämställdhet och lika-behandling. Vi ses på teatern!

(på bilden syns Weronika Warczak, insatssoldat med jämställdhetsutvecklare Micael Ekdahl)

No Tears for Queers går hem hos såväl poliser som värnpliktiga!

Det är bra att siffrorna kommer fram – nu kan hela branschen ta ett gemensamt ansvar

Jag vill vara oerhört tydlig: Det är bra att Sveriges radio gjorde undersökningen om sexuella trakasserier och det var bra att så många svarade. Resultatet är sorgligt och på sätt och vis förvånande läsning 2010- men framför allt är det väldigt viktigt att ta till sig. Det är bra att siffrorna och berättelserna kommer fram. Jag känner igen dem då det är berättelser vi mötte under utredningsarbetet av jämställdhet inom scenkonstområdet, "Plats på scen", 2006.

Undersökningen visar för oss i branschen att vi har ett viktigt problem att arbeta vidare med. När så många upplever att de blivit sexuellt trakasserade – så är det hela branschens ansvar, särskilt för oss i chefspositioner och våra fackliga samarbetsparter. Vi är många som kan ta det här ansvaret nu.

Vi arbetar i en bransch där mannen, en mycket traditionell sådan, varit normativ väldigt länge. Det syns i urvalsprocesser och det syns i många repertoarval. Som bransch har vi börjat ändra på detta, och publiken kan därför se fler perspektiv och fler berättelser ta plats på scenerna. Men vi har mycket kvar. Jag är glad att vi på Riksteatern hunnit en bit på vägen i till exempel i arbetet med att balansera en repertoar utifrån mångfald, jämställdhet och genusperspektiv. Riksteatern arbetar aktivt för att vi ska arbeta efter metoder som innebär öppenhet runt beslut. Som arbetsledare eller som regissör eller producent ska du kunna redogöra för och öppet berätta varför du rollsatt eller anställt på ett visst sätt. Det är viktigt för att begränsa möjligheterna till maktmissbruk som sexuella trakasserier. Ett nära samarbete med fackstyrelsen på Riksteatern kring de här frågorna är också viktigt. Vi har en aktiv och bra fackstyrelse på Riksteatern som är en viktig part att samarbeta med i frågor som dessa. Låt oss samarbeta för att förändra den här situationen inte bara för Riksteatern utan för branschen i stort.

Vi kan naturligtvis jämföra oss med andra branscher och andra delar av samhället, och säga att problemen finns där också. Det är säkert så. För mig är det sekundärt. Nu när vi har de här siffrorna kan vi ta ansvar allihop och arbeta för förändring. Varje fall av sexuella trakasserier är ett fall för mycket.

Det är bra att siffrorna kommer fram – nu kan hela branschen ta ett gemensamt ansvar